Ni jobbar med genomförandet av den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS 2010. Visionen är att Stockholmsregionen ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion. Men planen upphör att gälla nästa år. Så vad sker nu?
- Vi gjorde en undersökning förra året och konstaterade att planen i huvudsak är aktuell fortfarande. Den kraftiga befolkningsökningen har på många sätt gjort den ännu mer aktuell. Men det är dags att inleda arbetet med en ny plan, där Rufs 2010 är en stabil utgångspunkt. Vi räknar med att en ny plan kan godkännas den här mandatperioden, det vill säga under 2018.
Vad blir det viktigaste i den nya planen?
- En viktig strategi är fortfarande på att skapa en flerkärnig region – särskilt när Stockholmsregionen växer kraftigt. Vi behöver ha beredskap för en tillväxt med upp till en miljon ytterligare invånare fram till 2050. Också social utveckling och näringslivets utvecklingsförutsättningar är viktiga delar i planen.
Kan du berätta mer om vad flerkärnigheten innebär och vad den ska leda till?
- Tanken är att koncentrera en stor del av tillkommande bostäder och lokaler till ett antal regionala stadskärnor och även till centrala Stockholm. Vi vill undvika utspridd bebyggelse. Flemingsberg och Haninge är exempel på regionala stadskärnor som är utpekade i den gällande planen och som kan komplettera den centrala stadskärnan. Miljöperspektivet kommer in här genom att en flerkärnig struktur med goda kollektivtrafikförbindelser kan minska bilberoendet.
Hur gör man? -Det handlar om att intressera investerare. Och att utveckla de nya stadskärnornas regionala profil, med egna kluster. Alla ska sin egen profil så att de kan få en regional funktion. Naturligtvis betyder den regionala tillgängligheten mycket för utvecklingsmöjligheterna och kommunerna och andra intressenter har en viktig uppgift i att utveckla en intressant profil för varje stadskärna.
- Både Haninge och Flemingsberg har fina marknadsförutsättningar, även om en del av infrastrukturen behöver byggas upp. Flemingsberg har Karolinska universitetssjukhuset och Södertörns högskola som dragplåster, men den fysiska miljön behöver förbättras. Haninge ligger lite längre ut från den centrala regionkärnan, men här har marknadsförutsättningarna blivit mycket bättre efter hand. Och det har börjat lossna med privata investeringar. Norr om stan har den regionala stadskärnan Barkarby-Jakobsberg fått förbättrade förutsättningar genom beslutet om tunnelbaneutbyggnad.
- Men fortfarande väntar större investeringar på att bli verklighet och det måste jobbas med olika former av styrmedel för att stärka kollektivtrafikens roll.
På vilket sätt uppnås en gemensam syn på hur Stockholmsregionens tillgångar och styrkor bäst kan utvecklas?
- Genom löpande samarbete med kommunerna och andra intressenter i regionen. Vi har ett nära samarbete med alla kommuner och i maj kommer vi att ha ett större regionmöte där vi bjuder in en bred krets av intressenter. Nästa år sker en större dialog då planen går ut på samråd. Jag tror verkligen att vi får fram en bättre plan om vi får in fler aktörer och därmed fler perspektiv på regionens utveckling. En viktig del är att förbättra kunskaperna om de marknadsmässiga förutsättningarna i regionen genom ökad dialog med marknadsaktörer.
Vad tror du om framtiden – blir Stockholmsregionen Europas mest attraktiva storstadsregion?
- Ja, jag tror att själva visionen, som bygger på attraktivitet, är en vision som skapar intresse, som förenar olika aktörer och utmanar. Den står sig fortfarande. Och vi är nöjda med visionens genomslag bland kommunerna och andra viktiga aktörer. Men man får inte glömma att den här typen av regional utveckling tar tid – det krävs uthållighet.