Med anledning av förekommande materialprishöjningar är en kostnadsändring som beror på onormala prisförändringar avseende material i en entreprenad högst relevant. Denna ändring regleras i AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3, men vad gäller för att ändring av avtalat pris ska ske?
I både AB 04 och ABT 06 förekommer olika bestämmelser som avser att på ett eller annat sätt reglera det mellan parterna avtalade priset eller beräkningen av priset. En sådan bestämmelse vars tillämpning nu är högaktuell med anledning av förekommande materialprishöjningar är AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3. Bestämmelsen öppnar nämligen upp för att reglera avtalat (fast) pris för en entreprenad vid tre typer av ändrade förhållanden, som medför en väsentlig och oförutsebar kostnadsändring. Bestämmelsen har följande lydelse.
Avtalat pris skall ändras med hänsyn till dels kostnadsändring på grund av myndighetsåtgärd, dels kostnadsändring som är förorsakad av krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och som avser förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, dels kostnadsändring som beror på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden. Ändring av det avtalade priset skall dock endast ske om kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden.
Bestämmelsen har sitt ursprung i SBEF:s (Svenska Byggnadsentreprenörföreningen) reservation 2/71, den s.k. fastprisreservationen, som i allt väsentligt hade samma lydelse. Denna reservation brukade entreprenörerna bifoga sina anbud, eftersom dåtidens standardavtal AB 72 saknade någon motsvarande bestämmelse till AB 04 kap. 6 § 3. Reservationen kom bland annat att få betydelse i samband med den s.k. oljekrisen på 70-talet. Dåvarande Riksrevisionsverket rekommenderade då statliga myndigheter att godkänna ändring av avtalat pris i entreprenader ifall ett framräknat kompensationsbelopp (enligt en schablonmässig beräkningsgrund som bl.a. omfattade husbyggnadsindex) utgjorde mer än tre procent av kontraktssumman. Det måste här framhållas att Riksrevisionsverkets rekommendation endast utgjorde en modell för hur statliga myndigheter schablonmässigt kunde hantera frågan. SBEF:s reservation kom sedan, drygt 30 år senare, att inarbetas i AB 04 och ABT 06 under kap. 6 § 3.
Vad gäller då vid tillämpningen av bestämmelsen? Inledningsvis ska det framhållas att det inte är helt klart hur den ska tillämpas. Detta eftersom det inte finns några rättsliga avgöranden som behandlat frågan. Vad som dock är klart är att bestämmelsen syftar till att fördela risken mellan parterna för vissa i bestämmelsen närmare angivna kostnadsändringar. Som framgår är det tre olika typer av kostnadsändringar som kan medföra att det avtalade priset ska ändras. I denna artikel kommer jag endast att behandla kostnadsändring som beror på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden.
För att ändring av avtalat pris ska ske måste det alltså föreligga en kostnadsändring. I praktiken innebär det att entreprenörens kostnad för material som ingår i entreprenaden har ökat i förhållande till den kostnad som materialet beräknats ingå i kontraktssumman. Entreprenörens kostnadsändring måste dessutom vara föranledd av onormala prisförändringar på materialet. Med onormal prisförändring avses en plötslig och oväntad prisförändring, som avviker från materialets historiskt förväntade prisutveckling. För att bedöma om det föreligger en onormal prisförändring måste därför information om materialets historiska prisutveckling inhämtas.
För att det ska finnas en rätt till ändring av avtalat pris krävs dessutom att kostnadsändringen varit oförutsebar och att den väsentligt påverkat kostnaden för hela entreprenaden. Kravet på oförutsebarhet innebär att entreprenören i anbudsskedet inte haft skäl att inom kontraktstiden förvänta sig en kostnadsändring som orsakas av prishöjningar på material. Det måste i så måtto vara fråga om en okalkylerbar risk. Bedömningen av om en kostnadsförändring varit förutsebar måste därför ske utifrån förhållandena vid tidpunkten för lämnandet av ett bindande anbud. En utgångspunkt kan då vara att om det vid en fackmässig bedömning (jmf. AB 04 kap. 1 § 8 och ABT 06 kap. 1 § 9) av förhållandena vid tidpunkten för anbudet var mer troligt att en kostnadsändring skulle ske än att så inte skulle bli fallet, har kostnadsändringen varit förutsebar. Ett exempel på när en kostnadsändring kan vara förutsebar är när råvarupriserna ökat kraftigt innan bindande anbud lämnats, men någon motsvarande prisjustering ännu inte fått genomslag i grossistledet.
Det sista rekvisitet som måste vara uppfyllt är att kostnadsändringen väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden. Detta innebär att kostnadsändringen i relation till den avtalade kontraktssumman måste vara väsentlig. Kravet på väsentlighet är ett kvalificerat rekvisit som innebär att endast kostnadsändringar av viss omfattning ska beaktas. Vid tolkning av rekvisitet ”väsentligt” finns ingen vägledning varken i praxis eller inom andra rättsområden. Det ligger därför närmast till hands att tillämpa någon slags skälighetsbedömning. Faktorer att beakta vid en skälighetsbedömning kan exempelvis vara en entreprenörs kalkylerade vinst och rimligheten i riskfördelningen mellan parterna. Min uppfattning är att om kostnadsändringen uppgår till ungefär tio procent av kontraktssumman kan kravet på väsentlig påverkan vara uppfyllt.
Om samtliga rekvisit i bestämmelsen är uppfyllda ska en justering av avtalat pris ske. Hur denna justering ska ske är dock inte heller klart. En lämplig utgångspunkt är dock att entreprenören ersätts för sin ökade kostnad för inköp av material i förhållande till i kontraktssumman kalkylerad kostnad. Entreprenören har emellertid inte rätt till något vinstpåslag eller entreprenörarvode på kostnaderna.
Avslutningsvis ska nämnas att bedömningen om avtalat pris ska ändras alltid måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och att det är entreprenören som har bevisbördan för att ändring ska ske.
Text: Andreas Lundqvist, advokat på Foyen Advokatfirma
