Förfrågningsunderlaget utgör en central del av upphandlingsförfarandet. Det har en konkurrensuppsökande funktion som kräver att potentiella leverantörer kan lita på att obligatoriska krav som ställs i en upphandling är genomtänkta och upprätthålls under hela förfarandet.
Av Christofer Bjerkhoel, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
En upphandlande myndighet (”myndighet”) får inte efterge eller bortse från obligatoriska krav som ställs upp i en upphandling eftersom det strider mot likabehandlingsprincipen att utvärdera anbud som inte uppfyller sådana krav.
I kammarrätten i Göteborgs mål 683-21 aktualiserades frågan om den vinnande anbudsgivaren uppfyllde ett i de administrativa föreskrifterna uppställt obligatoriskt krav avseende den offererade platschefens erfarenhet. Myndigheten upphandlade en totalentreprenad för nybyggnation av en skola. I upphandlingen ställdes krav på att den offererade platschefen skulle ha varit platschef under hela det angivna referensprojektet och att referenspersonen skulle intyga bl.a. detta. Efter utvärdering antogs det anbud vars ansågs var det ekonomiskt mest fördelaktiga. Den anbudsgivare som kom tvåa (”klaganden”) begärde överprövning och anförde att den vinnande anbudsgivarens anbud inte uppfyllde det aktuella kravet. Detta eftersom den platschef som den vinnande anbudsgivaren hade offererat inte varit platschef under hela referensprojektet.
Inom ramen för överprövningsprocessen gav klaganden in ett flertal byggmötesprotokoll hänförliga till den vinnande anbudsgivarens angivna referensprojekt. Av protokollen framgick att den platschef som den vinnande anbudsgivaren offererat hade en annan roll under referensprojektets första fyra månader och hade lämnat sin roll som platschef under entreprenadens avslutande del. Vid den tidpunkten återstod arbeten såsom med provningar, driftsättning och slutbesiktning Myndigheten menade att det aktuella kravet var uppfyllt och att överprövningen skulle avslås. Man anförde bl.a. att referenspersonen intygat att kravet var uppfyllt och kravet därigenom kontrollerats.
Kammarrätten ansåg att protokollen gav ett klart stöd för att platschefen i motsats till vad referenspersonen uppgett, inte varit platschef under hela referensprojektet. Kammarrätten konstaterade även att det uppställda kravet inte kunde tolkas på annat sätt än vad som framgår av dess ordalydelse, nämligen att platschefen skulle haft rollen som platschef under hela referensprojektet. Det ansågs därmed visat att den vinnande anbudsgivarens anbud inte uppfyllde det aktuella kravet. Klaganden ansågs vidare ha riskerat att lida skada. Kammarrätten beslutade därför att en ny utvärdering skulle ske och att den vinnande anbudsgivarens anbud inte fick beaktas vid denna.
Det finns lärdomar att ta med sig från kammarrättens avgörande. En myndighet måste noga tänka igenom de obligatoriska krav som ställs. Inte bara vad gäller syftet med kravet, utan även dess formulering. Syftet och formuleringen måste vara synkade med varandra för att inte riskera att inskränka ramen för vilka anbud som kan antas mer än önskat. Vidare gäller förbudet för en myndighet att efterge eller bortse från obligatoriska krav under hela upphandlingsförfarandet och således även om uppgifterna blivit kända först i samband med en överprövningsprocess..
